Okej, så jag tänkte lära ungarna att koda. Eller lära och lära, förresten. Jag är nog själv att betrakta som en novis, trots att jag skrev mitt första datorprogram för nästan 30 år sedan. Nyligen väcktes intresset till liv igen, jag tror att den här boken delvis bär skulden, och jag håller som bäst på och lär mig grunderna i C++. Det vore förmätet av mig att utmåla mig som en barnens läromästare. Men jag vill i alla fall försöka väcka deras intresse för programmering.

Varför? Tja, det finns flera starka argument, som jag ser det. Precis som de flesta jämnåriga är mina två äldsta barn tämligen vana och skickliga datoranvändare. Nioåringen är till exempel ett riktigt ess på Minecraft och det är en fröjd att se sjuåringen med säker hand navigera på nätet i jakten på spel eller filmer. Men att skriva kod kan ge dem en större förståelse för vad en dator är och hur den fungerar. Programmering ger träning i matematik och logik. Det är inte osannolikt att de kan ha nytta av kunskaper i programmering i sitt framtida yrkesliv. Och så vidare.

Sedan handlar det väl till en del om nostalgi. Jag minns med värme mina första, stapplande programmeringssteg och den smått berusande känslan när min C64 gjorde precis som jag ville (skrev ”Mats” på skärmen i en evighetsloop).

Så den här bloggen kommer dels att handla om min strävan efter att själv bli en hyfsad programmerare, dels om mina försök att få ungarna att förstå tjusningen med kodandet, och se det vackra i exempelvis en välskriven while-sats eller subrutin.

Har du som läser detta erfarenheter av kombinationen barn/programmering? Kom gärna med tips och synpunkter, antingen i kommentarsfältet eller via mejl.

/Mats

PS. Rubriken ovan är defaultvalet för ett första inlägg på en WordPress-blogg. Den fick stå kvar, eftersom den passar perfekt på just denna bloggpost. Om du inte vet varför så kan du läsa här.

Annonser