Archives for category: Uncategorized

Okej, här kommer första blogginlägget på riktigt, riktigt länge. Och det handlar, är jag rädd, inte direkt om kodande. Tror ändå att raderna nedan kan vara av intresse för er som tycker att det här med datorer och programmering verkar kul och spännande, men som än så länge inte har särskilt stora kunskaper. Eller som kan en hel del men som aldrig har använt ett annat operativsystem än de som de där stora företagen i Redmond respektive Cupertino tillhandahåller.

Till saken. Har du, eller någon du känner, en trött gammal dator som ligger och samlar damm på någon hylla eller i ett förråd? Funderar du/de rentav (gud förbjude) på att slänga den? I så fall: Hejda dig/dem! Förutsatt att datorn inte har mer än, säg, tio år på nacken så finns en god chans att du kan blåsa nytt liv i den. Kanske inte till den grad att den klarar några tyngre uppgifter, men väl så att den kan tjäna som surf-, skriv- och koddator i ytterligare några år. Tricket är att låta datorn starta på helt ny kula – radera innehållet på hårddisken och installera ett nytt och fräscht operativsystem.

Själv har jag på det här viset tagit vara på flera gamla datorer som jag fått eller köpt billigt från vänner och bekanta, som ratat dem till förmån för nyare och kraftfullare doningar. De här datorerna har både jag och mina ungar haft stor nytta av. En av dem blev räddningen när jag två gånger på kort tid tvingades lämna in min ordinarie koddator på service. Ungarna har använt dem till saker som att göra Scratch-spel, göra läxor, kolla på Youtube och lyssna på Spotify. Och det har funkat förvånansvärt bra, med tanke på hur sega burkarna har varit innan ”renoveringen”.

Det system som jag har använt för detta ändamål är en variant av Linux kallad Xubuntu. Om du nu skruvar oroligt på dig och tycker att ”Xubuntu” låter väl exotiskt – det finns ingen anledning till oro. Xubuntu är, liksom många andra Linuxdistributioner, i min mening minst lika lättanvänt som de kommersiella system jag har provat på. Och min erfarenhet är att det lämpar sig riktigt väl för datorer i pensionsåldern. Anekdotisk bevisföring: När jag installerade Xubuntu på mitt senaste renoveringsobjekt, en bärbar Dell med Windows XP och ett decennium bakom sig, så minskade tiden för att starta datorn och öppna en webbläsare med över två tredjedelar, från drygt tre minuter till knappt en minut. Ja, och så fick ju datorns skrivbord ett rejält utseendemässigt lyft:

skrivbord

Beroende på dina förkunskaper/fördomar så kanske du fortfarande tänker att det här med Linux inte är något för dig. Kanske har du just nu scener från filmer som War Games på näthinnan. Slå i så fall bort de tankarna. Nedan redogör jag, steg för steg, för hur du installerar Xubuntu, och tipsar om olika resurser som kan vara till hjälp när det gäller användningen. Innan dess vill jag bara understryka att Xubuntu är långt ifrån det enda system som kan ge din gamla dator ett nytt, friskare liv. I olika nätforum förs en livlig diskussion om vilket operativsystem som egentligen är allra bäst i denna gren. Oftast är det Xubuntu eller andra Linuxdistributioner av det mer obskyra slaget som förespråkas. Men även Windows 7 har ett visst stöd i dessa kretsar. Så om du råkar sitta på en Windows 7-licens kan det vara värt att prova att göra en ominstallation. Annars, läs vidare för att ta klivet in i Linuxvärlden.

1. Ladda ner Xubuntu

Det första du behöver göra är att ladda ner en så kallad ISO-fil från Xubuntus webbplats. Jag rekommenderar starkt att du väljer version 14.04, som är en så kallad LTS-version (LTS står för Long Term Support) som kommer att underhållas fram till och med våren 2017. Förmodligen, om det är just en äldre dator du ska installera systemet på, så ska du välja 32-bitarsversionen (den fil vars namn slutar med ”i386.iso”. Om du inte vet hur man gör med så kallade torrents så är det bara att bläddra ner till ”Mirror downloads” och klicka på ”Sweden” och därefter ”PC (Intel x86) desktop image” (eller den andra länken för 64-bitarsversionen) för att starta nedladdningen av en vanlig ISO-fil.

2. Skapa bootbar USB-sticka

Nästa steg är att lägga över ISO-filen på ett USB-minne som är ”bootbart”, det vill säga som datorn kan starta ifrån. Det finns flera olika verktyg för att skapa bootbara USB-stickor. Ett alternativ för Windows är LiLi, eller Linux Live USB Creator. Macanvändare kan till exempel använda UNetbootin. Närmare instruktioner hittar du här.

3. Ändra i bootinställningarna

När du väl har ditt bootbara USB-minne och har pluggat in det i den gamla datorn så gäller det att få datorn att starta just från detta minne. För att detta ska funka behöver du troligen ändra i inställningarna så att datorn provar att starta från USB innan det vanliga alternativet, hårddisken. Hur det här går till skiljer sig mellan olika datorer, men det gäller att ta sig in i datorns så kallade BIOS genom att trycka på en viss tangent (ofta F2, escape eller delete) under uppstartsprocessen. Information om vilken tangent som ska användas brukar visas precis i början av uppstarten, ofta i anslutning till en bild av tillverkarens logga. Väl inne gäller det att hitta en meny som heter ”Boot order” eller något liknande, ändra prioriteringsordningen och därefter spara inställningarna och avsluta. På vissa datorer kan man nå bootmenyn direkt, genom att trycka på en särskild tangent.

4. Installera Xubuntu

Om du nu har lyckats så startar datorn från USB-minnet. Först visas en rund liten symbol i skärmens nederkant, och efter en stund öppnas installationsmenyn. Har du otur har du i stället fått ett kryptiskt felmeddelande om någonting med ”PAE”. I så fall beror det på att den processor som sitter i datorn inte är fullt ut kompatibel med den här versionen av Xubuntu. Men det går att lösa, detaljerade instruktioner finns här. Om du fortfarande är det minsta osäker på det här med Linux så kan du i installationsmenyn välja alternativet ”Prova Xubuntu”, och bekanta dig med miljön innan du eventuellt går vidare och installerar systemet. Annars väljer du ”Installera Xubuntu”. Därefter är det bara att följa anvisningarna. Obs! Se till att du, några steg framåt, verkligen väljer alternativet ”Radera disken och installera Xubuntu”. I annat fall kommer ditt befintliga operativsystem att lämnas kvar på hårddisken och Xubuntu installeras ”vid sidan om”.

5. Ladda ner program

Har installationsprocessen slutförts, och du sitter och tittar på en ren skrivbordsyta som den här ovan, med en stiliserad bild av en mus – Xubuntus symbol/maskot – i mitten? Grattis! Du är nu officiellt Linuxanvändare. För att komma igång och utforska systemet behöver du bara klicka på den andra lilla musen, uppe i övre vänstra hörnet, för att öppna programmenyn. Där hittar du saker som webbläsare, ordbehandlare, kalkyl- och bildbehandlingsprogram. Kort sagt, de olika verktyg som brukar finnas på en standardutrustad dator. Om du känner att något saknas så är det bara att öppna Programcentralen, som också nås direkt via menyn. Via den kan du hitta och ladda ned tusentals olika program såsom spel, mediaspelare, verktyg för ljud- och videoredigering, kontorsprogram, utvecklingsmiljöer för olika programspråk, etc.

6. Bli terminal-ninja

När du väl har blivit lite varm i kläderna och vant dig vid den grafiska miljön så kan det vara dags att prova på att använda Linux på det mer traditionella sättet – via terminalen, eller kommandofönstret. I terminalen så kommunicerar du med datorn genom att skriva textkommandon, i stället för att klicka på olika grafiska ikoner. En fördel med detta är att det, när du har blivit van, går väldigt snabbt att utföra uppgifter som att kopiera och flytta filer och mappar, kompilera och köra egna datorprogram, och så vidare. Terminalen nås antingen via menyn, eller med snabbkommandot ctrl + alt + T. Så här ser ett terminalfönster ut:

terminal

Det där som slutar med ett dollartecken och en markör är den så kallade prompten. När den visas är datorn redo att ta emot ett kommando. Du kan se det som att datorn säger ”Till din tjänst!” och sedan väntar på din befallning. (Nu är det helt okej att börja tänka på War Games igen.) Några av de enklaste och vanligaste kommandona är ”cd” för att byta katalog, ”ls” för att visa innehållet i katalogen, ”mv” för att flytta eller byta namn på en fil/katalog och ”cp” för att kopiera filer/kataloger. Men möjligheterna är i det närmaste oändliga. Om du vill få koll på grunderna så rekommenderar jag denna tutorial, som även finns i bokform. För tips om mer spektakulära saker som man kan göra via terminalen, följ kontot Command Line Magic (@climagic) på Twitter.

7. Lär dig Python

En av de bästa sakerna med Xubuntu, och många andra Linuxdistributioner, har jag sparat till sist: Systemet kommer med ett av de mest nybörjarvänliga programspråken som jag har stött på, Python, förinstallerat. Och det är ruskigt enkelt att komma igång och koda: Det är bara att öppna terminalen och skriva ”python”. Då startar en loop som låter dig mata in Python-instruktioner och direkt se resultatet på skärmen (för att komma ur loopen, tryck ctrl + Z). För att skriva längre program så behöver du dock någon form av kodeditor/utvecklingsmiljö. Två exempel på enkla editorer som lämpar sig väl för Pythonkodande är IDLE och Geany. Båda kan laddas ner via Programcentralen (eller från terminalen med kommandot sudo apt-get install idle respektive sudo apt-get install geany). Ute på nätet finns mängder av bra gratisresurser för den som vill lära sig Python. Jag kan till exempel rekommendera gratisböckerna på sajten Invent With Python. I inlägg med taggen Python på denna blogg hittar du flera andra tips.

Det var allt för denna gång. Hoppas och tror att nästa bloggpost inte ska dröja fullt lika länge som den här gjorde. Om du har frågor om eller synpunkter på inlägget ovan får du som vanligt gärna höra av dig, antingen i kommentarsfältet, via mejl eller på Twitter.

/Mats

Annonser

Bara ett kort meddelande, innan det är dags för nästa fullödiga inlägg: Den här bloggen har blivit med Twitterkonto! Följ den/mig gärna på @kulmedkod, där jag kommer att länka till alla bloggposter.

/Mats