Archives for posts with tag: Linux

Okej, här kommer första blogginlägget på riktigt, riktigt länge. Och det handlar, är jag rädd, inte direkt om kodande. Tror ändå att raderna nedan kan vara av intresse för er som tycker att det här med datorer och programmering verkar kul och spännande, men som än så länge inte har särskilt stora kunskaper. Eller som kan en hel del men som aldrig har använt ett annat operativsystem än de som de där stora företagen i Redmond respektive Cupertino tillhandahåller.

Till saken. Har du, eller någon du känner, en trött gammal dator som ligger och samlar damm på någon hylla eller i ett förråd? Funderar du/de rentav (gud förbjude) på att slänga den? I så fall: Hejda dig/dem! Förutsatt att datorn inte har mer än, säg, tio år på nacken så finns en god chans att du kan blåsa nytt liv i den. Kanske inte till den grad att den klarar några tyngre uppgifter, men väl så att den kan tjäna som surf-, skriv- och koddator i ytterligare några år. Tricket är att låta datorn starta på helt ny kula – radera innehållet på hårddisken och installera ett nytt och fräscht operativsystem.

Själv har jag på det här viset tagit vara på flera gamla datorer som jag fått eller köpt billigt från vänner och bekanta, som ratat dem till förmån för nyare och kraftfullare doningar. De här datorerna har både jag och mina ungar haft stor nytta av. En av dem blev räddningen när jag två gånger på kort tid tvingades lämna in min ordinarie koddator på service. Ungarna har använt dem till saker som att göra Scratch-spel, göra läxor, kolla på Youtube och lyssna på Spotify. Och det har funkat förvånansvärt bra, med tanke på hur sega burkarna har varit innan ”renoveringen”.

Det system som jag har använt för detta ändamål är en variant av Linux kallad Xubuntu. Om du nu skruvar oroligt på dig och tycker att ”Xubuntu” låter väl exotiskt – det finns ingen anledning till oro. Xubuntu är, liksom många andra Linuxdistributioner, i min mening minst lika lättanvänt som de kommersiella system jag har provat på. Och min erfarenhet är att det lämpar sig riktigt väl för datorer i pensionsåldern. Anekdotisk bevisföring: När jag installerade Xubuntu på mitt senaste renoveringsobjekt, en bärbar Dell med Windows XP och ett decennium bakom sig, så minskade tiden för att starta datorn och öppna en webbläsare med över två tredjedelar, från drygt tre minuter till knappt en minut. Ja, och så fick ju datorns skrivbord ett rejält utseendemässigt lyft:

skrivbord

Beroende på dina förkunskaper/fördomar så kanske du fortfarande tänker att det här med Linux inte är något för dig. Kanske har du just nu scener från filmer som War Games på näthinnan. Slå i så fall bort de tankarna. Nedan redogör jag, steg för steg, för hur du installerar Xubuntu, och tipsar om olika resurser som kan vara till hjälp när det gäller användningen. Innan dess vill jag bara understryka att Xubuntu är långt ifrån det enda system som kan ge din gamla dator ett nytt, friskare liv. I olika nätforum förs en livlig diskussion om vilket operativsystem som egentligen är allra bäst i denna gren. Oftast är det Xubuntu eller andra Linuxdistributioner av det mer obskyra slaget som förespråkas. Men även Windows 7 har ett visst stöd i dessa kretsar. Så om du råkar sitta på en Windows 7-licens kan det vara värt att prova att göra en ominstallation. Annars, läs vidare för att ta klivet in i Linuxvärlden.

1. Ladda ner Xubuntu

Det första du behöver göra är att ladda ner en så kallad ISO-fil från Xubuntus webbplats. Jag rekommenderar starkt att du väljer version 14.04, som är en så kallad LTS-version (LTS står för Long Term Support) som kommer att underhållas fram till och med våren 2017. Förmodligen, om det är just en äldre dator du ska installera systemet på, så ska du välja 32-bitarsversionen (den fil vars namn slutar med ”i386.iso”. Om du inte vet hur man gör med så kallade torrents så är det bara att bläddra ner till ”Mirror downloads” och klicka på ”Sweden” och därefter ”PC (Intel x86) desktop image” (eller den andra länken för 64-bitarsversionen) för att starta nedladdningen av en vanlig ISO-fil.

2. Skapa bootbar USB-sticka

Nästa steg är att lägga över ISO-filen på ett USB-minne som är ”bootbart”, det vill säga som datorn kan starta ifrån. Det finns flera olika verktyg för att skapa bootbara USB-stickor. Ett alternativ för Windows är LiLi, eller Linux Live USB Creator. Macanvändare kan till exempel använda UNetbootin. Närmare instruktioner hittar du här.

3. Ändra i bootinställningarna

När du väl har ditt bootbara USB-minne och har pluggat in det i den gamla datorn så gäller det att få datorn att starta just från detta minne. För att detta ska funka behöver du troligen ändra i inställningarna så att datorn provar att starta från USB innan det vanliga alternativet, hårddisken. Hur det här går till skiljer sig mellan olika datorer, men det gäller att ta sig in i datorns så kallade BIOS genom att trycka på en viss tangent (ofta F2, escape eller delete) under uppstartsprocessen. Information om vilken tangent som ska användas brukar visas precis i början av uppstarten, ofta i anslutning till en bild av tillverkarens logga. Väl inne gäller det att hitta en meny som heter ”Boot order” eller något liknande, ändra prioriteringsordningen och därefter spara inställningarna och avsluta. På vissa datorer kan man nå bootmenyn direkt, genom att trycka på en särskild tangent.

4. Installera Xubuntu

Om du nu har lyckats så startar datorn från USB-minnet. Först visas en rund liten symbol i skärmens nederkant, och efter en stund öppnas installationsmenyn. Har du otur har du i stället fått ett kryptiskt felmeddelande om någonting med ”PAE”. I så fall beror det på att den processor som sitter i datorn inte är fullt ut kompatibel med den här versionen av Xubuntu. Men det går att lösa, detaljerade instruktioner finns här. Om du fortfarande är det minsta osäker på det här med Linux så kan du i installationsmenyn välja alternativet ”Prova Xubuntu”, och bekanta dig med miljön innan du eventuellt går vidare och installerar systemet. Annars väljer du ”Installera Xubuntu”. Därefter är det bara att följa anvisningarna. Obs! Se till att du, några steg framåt, verkligen väljer alternativet ”Radera disken och installera Xubuntu”. I annat fall kommer ditt befintliga operativsystem att lämnas kvar på hårddisken och Xubuntu installeras ”vid sidan om”.

5. Ladda ner program

Har installationsprocessen slutförts, och du sitter och tittar på en ren skrivbordsyta som den här ovan, med en stiliserad bild av en mus – Xubuntus symbol/maskot – i mitten? Grattis! Du är nu officiellt Linuxanvändare. För att komma igång och utforska systemet behöver du bara klicka på den andra lilla musen, uppe i övre vänstra hörnet, för att öppna programmenyn. Där hittar du saker som webbläsare, ordbehandlare, kalkyl- och bildbehandlingsprogram. Kort sagt, de olika verktyg som brukar finnas på en standardutrustad dator. Om du känner att något saknas så är det bara att öppna Programcentralen, som också nås direkt via menyn. Via den kan du hitta och ladda ned tusentals olika program såsom spel, mediaspelare, verktyg för ljud- och videoredigering, kontorsprogram, utvecklingsmiljöer för olika programspråk, etc.

6. Bli terminal-ninja

När du väl har blivit lite varm i kläderna och vant dig vid den grafiska miljön så kan det vara dags att prova på att använda Linux på det mer traditionella sättet – via terminalen, eller kommandofönstret. I terminalen så kommunicerar du med datorn genom att skriva textkommandon, i stället för att klicka på olika grafiska ikoner. En fördel med detta är att det, när du har blivit van, går väldigt snabbt att utföra uppgifter som att kopiera och flytta filer och mappar, kompilera och köra egna datorprogram, och så vidare. Terminalen nås antingen via menyn, eller med snabbkommandot ctrl + alt + T. Så här ser ett terminalfönster ut:

terminal

Det där som slutar med ett dollartecken och en markör är den så kallade prompten. När den visas är datorn redo att ta emot ett kommando. Du kan se det som att datorn säger ”Till din tjänst!” och sedan väntar på din befallning. (Nu är det helt okej att börja tänka på War Games igen.) Några av de enklaste och vanligaste kommandona är ”cd” för att byta katalog, ”ls” för att visa innehållet i katalogen, ”mv” för att flytta eller byta namn på en fil/katalog och ”cp” för att kopiera filer/kataloger. Men möjligheterna är i det närmaste oändliga. Om du vill få koll på grunderna så rekommenderar jag denna tutorial, som även finns i bokform. För tips om mer spektakulära saker som man kan göra via terminalen, följ kontot Command Line Magic (@climagic) på Twitter.

7. Lär dig Python

En av de bästa sakerna med Xubuntu, och många andra Linuxdistributioner, har jag sparat till sist: Systemet kommer med ett av de mest nybörjarvänliga programspråken som jag har stött på, Python, förinstallerat. Och det är ruskigt enkelt att komma igång och koda: Det är bara att öppna terminalen och skriva ”python”. Då startar en loop som låter dig mata in Python-instruktioner och direkt se resultatet på skärmen (för att komma ur loopen, tryck ctrl + Z). För att skriva längre program så behöver du dock någon form av kodeditor/utvecklingsmiljö. Två exempel på enkla editorer som lämpar sig väl för Pythonkodande är IDLE och Geany. Båda kan laddas ner via Programcentralen (eller från terminalen med kommandot sudo apt-get install idle respektive sudo apt-get install geany). Ute på nätet finns mängder av bra gratisresurser för den som vill lära sig Python. Jag kan till exempel rekommendera gratisböckerna på sajten Invent With Python. I inlägg med taggen Python på denna blogg hittar du flera andra tips.

Det var allt för denna gång. Hoppas och tror att nästa bloggpost inte ska dröja fullt lika länge som den här gjorde. Om du har frågor om eller synpunkter på inlägget ovan får du som vanligt gärna höra av dig, antingen i kommentarsfältet, via mejl eller på Twitter.

/Mats

Så, nu har jag gjort det, något år efter de verkliga entusiasterna: hoppat på Raspberry Pi-tåget. Jag har länge gått och funderat på vad man egentligen kan göra med den där lilla enkortsdatorn, och till slut blev nyfikenheten för stor. Om inte annat får jag, för en relativt ringa penning, bekanta mig med Linux-världen. Och så får ungarna en leksak som kanske kan stimulera deras intresse för datorer och programmering.

Jag beställde den utrustning jag behövde – det kretskort som är själva datorn, skal, minneskort, strömadapter, tangentbord och HDMI-kabel – från den svenska återförsäljaren MyPi. Totalkostnad, inklusive frakt och moms: 958 kronor. Ett par dagar senare hade jag grejerna hemma på köksbordet:

DSC_0976

Och efter ytterligare en liten stund var allt monterat och klart:

DSC_0979

Att få igång den lilla burken gick också smidigt, det var bara att följa anvisningarna i den här snabbstart-guiden (pdf). Men sedan började problemen. Hur skulle jag göra för att ändra olika inställningar? Installera program? Jag lyckades inte ens hitta något alternativ för att stänga av datorn (det slutade med att jag ryckte ut sladden).

Det tog mig ett par dagar att övervinna de där hindren och bli vän med min Raspberry Pi. Erfarenheterna mynnade ut i ett antal tips som följer nedan. Kanske kan de vara till nytta för andra som har köpt/vill köpa en Pi, men som saknar erfarenhet av Linux. De handlar dels om själva användandet, dels om hur man som nybörjare kommer igång med programmering på Pi:en.

1. Ändra till svenskt tangentbord

Det första problemet jag ställdes inför var att Raspberry Pi i defaultläget använder brittisk tangentbordslayout, vilket gör det svårt att hitta olika skiljetecken (och omöjligt att skriva å, ä och ö). Att ändra denna inställning via skrivbordsmiljön låter sig inte göras. I stället får man använda den så kallade terminalen, på det här viset:

  • Öppna ett terminalfönster genom att dubbelklicka på ikonen LXTerminal (eller logga ut från skrivbordet med knappen längst ner till höger).
  • Skriv sudo nano /etc/default/keyboard följt av return (du får fram snedstrecket genom att trycka minus/bindestreck). Detta kommando öppnar konfigurationsfilen för tangentbordet i texteditorn Nano.
  • Använd piltangenterna för att gå till den rad som börjar med XKBLAYOUT och ändra de två bokstäverna mellan citattecknen från gb till se.
  • Tryck ctrl + x för att avsluta, ”y” för att genomföra ändringarna och return för att spara filen.
  • Starta till sist om datorn med kommandot sudo reboot (eller den längre varianten sudo shutdown -r now). Klart!

(Ett annat, i mitt tycke lite krångligare, sätt att ändra tangentbordsinställningarna är att använda kommandot sudo dpkg-reconfigure keyboard-configuration.)

2. Stänga av datorn

Om man ska lita på på Raspberry Pi:s egen FAQ-sida så gjorde jag helt rätt när jag drog ut sladden. Men det kändes inte bra i magen. Nog borde väl till exempel minneskortet kunna ta skada? Nej, en bättre lösning torde vara att öppna terminalen och ge kommandot sudo halt (eller sudo shutdown -h now). Efter några sekunder är datorn avstängd. Hur man startar om den? Jo, man drar ur kontakten och sätter i den igen.

3. Installera Minecraft

Sonens (och mitt) favoritspel Minecraft finns i en gratisversion för Raspberry Pi, och att installera det var en självklarhet. Men trots att jag följde anvisningarna på Pi-versionens webbplats till punkt och pricka fick jag inte spelet att starta.  Om du råkar ut för samma sak, prova det här (sedan du laddat ner spelet och packat upp det med tar-kommandot):

  • Öppna terminalen och förflytta dig till spelets katalog med kommandot cd mcpi.
  • Skriv sudo chmod +x minecraft-pi följt av return. Detta kommando gör så att filen ”minecraft-pi” blir körbar.
  • Starta spelet genom att skriva ./minecraft-pi.

Lösningen hittade jag på den här bloggen, där man också kan lära sig att skapa en genväg för Minecraft på Pi:ens skrivbord.

4. Använda terminalen

När problemen ovan var lösta hade jag insett det: om jag ska få användning för min Pi måste jag lära mig mer om hur man använder Linux-terminalen. En bra, första introduktion till terminalen ges i Pi-manualen som du kan ladda ner här (pdf). För vidare studier rekommenderas denna handledning. Och om den ger mersmak och du vill ha ytterligare fördjupning kanske gratisboken ”The Linux Command Line” på 522 sidor, av samme skribent, kan vara något?

5. Komma igång med Python

Förutom Scratch – som jag har skrivit om i flera tidigare blogginlägg – får du programspråket Python ”på köpet” när du installerar operativsystemet Raspbian på din Pi. Jag är själv bara ytligt bekant med Python, men jag har stött på ett antal böcker och tutorials som verkar bra. Tredje kapitlet i Pi-manualen handlar om Python och kan vara en lämplig startpunkt. I slutet av kapitlet finns en lista med länkar till ytterligare resurser. ”Snake Wrangling for Kids” är en gratisbok om Python som vänder sig till barn och som finns tillgänglig här. På spelbiblioteket Pygames webbplats finns länkar till ett stort antal e-böcker och tutorials. Och så har Codecademy förstås en Python-kurs som du hittar här.

6. Installera Kids Ruby

Python i all ära – ni som följer den här bloggen vet att jag är en varm anhängare av Ruby, som enligt min mening är ett bra nybörjarspråk för både barn och vuxna. Ett enkelt sätt att snabbt komma igång med Ruby-programmering på Pi:en är att ladda ner och installera verktyget Kids Ruby. Tyvärr saknas anvisningar för installation på Raspberry Pi på Kids Rubys hemsida, men om du gör så här så ska det funka:

  • Ladda ner installeraren för Raspberry Pi från Kids Rubys webbplats.
  • Öppna sedan terminalen och ge kommandot sudo dpkg -i kidsruby-1.3.2-armv6l.deb.
  • När programmet väl är uppackat går det att köra från skrivbordets start-meny (knappen längst ner till vänster).

Tyvärr verkar spelbiblioteket Gosu, Rubyvärldens motsvarighet till Pygame, än så länge inte funka på Raspbian. Men man kan göra mycket annat kul med Kids Ruby, skapa sköldpaddsgrafik till exempel. Kolla in hjälpavsnitten för inspiration (de är på engelska, men en svensk översättning blir förhoppningsvis tillgänglig snart)!

Sådär, det var allt som jag hittills har lärt mig om Linux och Raspberry Pi. För ytterligare nybörjarhjälp hänvisas till den här guiden och till forumen på Raspberry Pi:s webbplats. En annan sajt där man som nybörjare kan lära sig ett och annat är Raspberry Connect. Lycka till! Och om du hittar på något kul med din Pi – tipsa gärna i kommentarsfältet!

/Mats